fredag 28 januari 2011
Mentala spärrar
Han frågade mig vad jag trodde om år 2011 egentligen och "när, alltså under vilket lopp, som jag skulle komma ner till 40 på milen!?"
Varje gång som någon nämner 40 minuter på milen så pirrar det till lite i magen på mig.
"åh det vore ju fantastiskt men... men samtidigt långt borta" svarade jag med troligtvis något drömskt i blicken ;)
"Sätt inte upp mentala spärrar för dig själv"svarade Alex lättsamt som om 40 minuter var helt klart möjligt.
Han berättade att han själv tidigare sett det som en omöjlighet att nå drömgränsen sub 40. Att han hade tänkt att han inte hade potentialen. I oktober på Hässelbyloppet så bevisade han dock motsatsen.
Jag har tänkt på detta till och från nu under veckan. Jag reflekterar faktiskt rätt ofta över mina tankar, känslor och reaktioner. Jag har alltid varit nyfiken och intresserad av psykologi och läst massvis med böcker inom ämnet under flera års tid. Jag tyckte därför att det som Alex pratade om var väldigt intressant. Var det så att jag "satte jag upp mentala spärrar för mig själv?". Svaret blir nog ja... när det gäller snabbhet. Jag blev mycket förvånad ska jag berätta när jag sprang Hässelbyloppet på 43:45 till exempel.
När det gäller långa distanser så har jag i stort sett inga mentala spärrar och jag tror att jag skulle kunna springa väldigt väldigt långt om jag bara ville. Men fart... springa riktigt riktigt snabbt...det känner jag verkligen en stor respekt för! Därför ser jag sub40 som en riktig utmaning för mig, man vill ju alltid ha det ouppnåeliga ni vet... oooops... där kom det igen "ouppnåeliga" det var ju ett i sammanhanget väldigt intressant ordval. "Vaddå ouppnåeligt, är det verkligen det eller är det det här som kallas för en mental spärr?!!" Jag är säker på att det undermedvetna påverkar oss i allt vi gör.
Inom psykologin så har man länge sagt att om man upprepar en sak för sig själv tillräckligt många gånger så kommer man till slut att tro på det och det är viktigt och bra att tro på sig själv!
Nu när jag funderar på detta så tror jag att jag ibland är rädd för att sätta upp vissa mål.
Jag tror att jag är rädd för att det ska ta bort själva träningsglädjen. Borde jag dock inte kunna bestämma mig för att inte låta det förstöra träningsglädjen. Måste det vara så himla allvarligt? Är det inte mina tankar som påverkar mina känslor när det gäller detta?
Jag kanske måste tillåta viljan att lyckas att helt enkelt vara högre och större än rädslan för att misslyckas.
Helt ärligt så tror jag att det är två saker som gjort mig lite tveksam till att sätta upp dessa mål. 1, Jag har varit mycket skadad med benhinnebesvär under min träningsperiod. Skadorna har klubbat ner mig och sänkt mitt självförtroende totalt otaliga gånger. När jag inte varit skadad så har jag känt det som om jag har simmat med huvudet över vattenytan med fullt av vågor runt omkring mig livrädd för att en våg ska komma och skölja mig över huvudet igen. Så jag har nöjt mig där. Tänkt att så länge jag är skadefri så är jag faktiskt helt nöjd. Den andra aspekten är nog att jag otaliga gånger fått höra att jag inte har en löparkropp, att jag helt enkelt är för kort. Även fast jag dementerat detta både för mig själv och på bloggen genom att peka på korta duktiga löpare (här är det inlägget) så har folks kommentarer tyvärr nog ändå påverkat mig undermedvetet.
Det har känts som om jag varit tvungen att försvara min kropp gång på gång och det är inget kul alls. Jag vet att jag borde skaka av mig det, vad vet de egentligen? ...men när man fått höra saker gång på gång på gång så blir det ändå lite inpräntat till slut.
Jag tycker att det är lite svårt att erkänna detta för mig själv egentligen, att jag låtit andra människors syn på min kapacitet faktiskt påverka mig.
Hur som helst andra människor ska i allafall inte få sätta upp mina mål för det är det bara jag som ska. :) Jag vill ha saker att sträva mot.
Målsättning är en väldigt stark drivkraft bakom motivation. Om jag inte vet vad jag vill uppnå så finns risken att jag inte kommer att uppnå någonting alls. Så klart att ingen mår bra av att misslyckas men har man inget mål så är det svårare att glädjas när man väl lyckats. :) På vägen säger jag bara DELMÅL! Då blir det roligare! Mitt nästa delmål är sub 42 minuter...
torsdag 27 januari 2011
Samma känsla idag..
"okejråh bara 5-7 km i såfall" tänkte jag dock för att locka(eller lura) mig själv lite;) Direkt efter att jag tagit de första stegen så förvann alla dessa negativa känslor och det kändes jättebra att springa. Det var kul! Jag hade bra och medrycknade musik i lurarna och jag njöt verkligen! 10.5 km senare knappade jag in portkoden hemma.
Jag tror helt enkelt att det är så att jag nu börjar tröttna lite på kylan och mörkret... Jag är så tacksam över att det är barmark på vissa ställen... så skönt! Tänk er våren, tidiga morgnar med fågelkvitter... och ljumma ljusa kvällar. Ååååh det är ju då som löpningen ändå är som bäst:) Mindre tvätt blir det också som ni ser på bilden... och jag som hatar att tvätta ;)
Danone activia
Jag åt den varje dag och tyckte att det kändes bra i magen. Jag brukar inte ha några direkta problem förrutom att magen ibland kan börja låta, knorra konstigt, när jag till exempel äter den grekiska yogurthen, som ni kanske vet att jag gillar. Detta har resulterat i att jag inte brukar äta den på morgnar när jag ska iväg på tidiga föreläsningar. Med Activia så hade jag faktiskt inte det problemet. Jag provade activia naturell och activia jordgubb. Jordgubben blev definitivt min personliga smakfavorit! Den var verkligen gudomligt god! Activia Naturell var däremot det nyttigare alternativet då den inte innehåller socker. Bra att båda varianterna finns. Självklart så tog dock jordgubbssmaken slut först ;)
onsdag 26 januari 2011
En halvmara idag
tisdag 25 januari 2011
Lyxig dag!
Nu ska jag ut och övningsköra!!
måndag 24 januari 2011
Löpning med mamma
söndag 23 januari 2011
fredag 21 januari 2011
Det finns så kallade 24-timmarslopp...
torsdag 20 januari 2011
En ny hälsoupplevelse!
Operation morgonpass
...Och idag så klarade jag av det igen, jag körde ett morgonpass alltså! :) Det var ingen rolig känsla som infann sig när klockan frenetiskt ringde och jag påmindes om vad jag hade planerat för. "åååh neeeeeej" Sängen kändes varm och skön och det kändes definitivt som en stor förlust att lämna den för ett kyligt morgonpass. Jag tvingade mig upp, tänkte att det finns nog en anledning till detta eftersom jag planerat för det, hur osannolikt som det än verkade! ;) Och det fanns en anledning, det insåg jag ju sedan, när jag väl var ute, det var ju jättehärligt! Nu så sitter jag här med kaffe och frukost och jag är SÅ glad att jag inte gav vika för tröttheten! Jag gjorde det igen! NÖJD!
onsdag 19 januari 2011
Det kom ett bud...
tisdag 18 januari 2011
Mysig kväll framför mig!
Jag och lilltjejen när Sofia var i Sthlm i sommras!
Att ta tjuren i hornen
När jag tänker tillbaka på genomförda morgonpass så infinner sig en härlig känsla i kroppen.
-Att äta frukost nysprungen, nyduschad...mmm..
-Att hela dagen gå runt med en nöjd känsla över att redan ha tränat...mmm...
-Att se dagen vakna, känna stillheten och tystheten utomhus mmm...
Det finns även en annan positiv och viktig aspekt, det är nämligen ett väldigt bra sätt att få in träningen i vardagen. Utan att löpningen behöver konkurera med andra goda saker i livet. På morgonen så konkureras ju inget annat ut förrutom lite sömn. Jag vill inte alltid springa på morgonen utan se morgonpassen som en bra möjlighet att få in löpningen, trots en kanske hektisk vardag! Det är ju faktiskt ett himla bra alternativ. En sak som jag verkligen lärt mig när det gäller att få kontinutet på träningen är att det gäller att se möjligheterna!!!!
Så många gånger har jag tänkt på det när folk säger att de "skulle vilja men inte hinner". Ibland så måste man fokusera på möjligheterna helt enkelt och inte bara stirra sig blind på alla hinder!
Så vad menade jag då, med att ta tjuren i hornen för min del?! Jo att jag borde utnyttja morgonpassen möjligheter mer!
Jag ska erkänna att det hänt alldeles för många gånger att jag tänkt mig ett morgonpass och sedan skippat det ändå. Då har jag tänkt "Jag tar det senare. Jag är trött" Men varför då egentligen, varför skjuta upp något som jag har tänkt mig?! Varför skulle senare vara bättre än nu om jag nu planerat för detta??! Visst ibland så kan man ju frångå planen men i regel inte. Jag tror inte att det är bra att göra det för ofta. Så istället för att fundera och vela på"om jag inte istället ska göra det senare" så ska jag bli bättre på att inte känna efter så mycket inför ett morgonpass. För jag kommer aldrig att vara sugen på löpning så fort jag slagit upp ögonlocken, så är det bara! Men när jag väl kommit ut så kommer jag dock att i de flesta fall ändra mig och tycka att det var bra att jag kom ut! För jag har ju aldrig ångrat ett morgonpass?! :)
Och inte ångrade jag denna morgonens pass heller, då jag trotsade morgontröttheten och gav mig ut på ett milspass! Hur skönt som helst, och kaffet smakade mycket godare än vanligt nysprungen, nyduschad! :)
Ser ni vilken mördarklocka jag har, den går det inte att ignorera hur trött man än är!
måndag 17 januari 2011
Fem ljuvliga
Inflammationer och kost
Jag har läst att Omega-3 hämmar inflammationer men jag vet många som nästan aldrig äter fisk och annat som innhåller omega-3 och som ändå är skadefria. Kan det vara så att vissa människor helt enkelt har ett större behov av detta än andra för att undvika skador? Att min kropp helt enkelt kräver det. Vad beror det på i såfall? Har ni fina läsare egna erfarenheter av detta?
söndag 16 januari 2011
Nu
lördag 15 januari 2011
Nackdelar och fördelar
fredag 14 januari 2011
Saknar
torsdag 13 januari 2011
Oinspirerad
onsdag 12 januari 2011
Träning för löpare!
"Prova vår senaste nyhet Training for runners från och med den 31 jan.
Det här är en atletisk klass med övningar för såväl styrka, kondition, rörlighet och balans som syftar till att förbättra din fysik och samtidigt göra dig till en vassare löpare. Du kan lägga nivån där du själv vill - oavsett om målet är att ta dig runt elljusspåret därhemma eller att sätta personbästa på maran. Klassen genomförs inomhus – och under den period av året då det är som mest motigt att löpträna utomhus.
– Training for Runners är utvecklad av Nike för SATS och elitidrottare från USA har bidragit med sin kunskap, säger Fredrik Sjöberg, Nordic Group Exercise Manager för SATS. Jag tror att den här typ av träningen kommer locka befintliga medlemmar att variera sin träning men också attrahera en målgrupp som normalt inte brukar delta på våra gruppträningsklasser."
Om jag kommer att gå??! :)